Om leksaker
Jag har aldrig varit särskilt mycket för barn. Visst kan jag erkänna att de är ganska söta när de sover och jag vet att jag själv varit så liten som bara ett nyfött barn kan vara. Men trots det förstår jag verkligen inte tjusningen med det hela. Jag är visserligen ganska ung i nuläget och kanske kommer dessa känslor att förändras så att jag en morgon vaknar och känner att jag måste skaffa barn. Den verkar dyka upp för folk lite nu och då så jag ser egentligen ingen anledning till varför det inte skulle kunna drabba mig.
Något som jag därmed gillar med barn är deras tillgång till leksaker. Det låter larvigt men jag älskar alla de leksaker som barn kan leka med och vilja ha. Vid vuxen ålder vill man ha andra leksaker, en ny bil, ny tv eller senaste stereon men de är ändå bara ersättningssaker för de leksaker vi som små ville ha. Jag har flera gånger funderat över att köpa alla de leksakerna jag som liten ville ha men aldrig fick. Nu har jag pengarna som behövs och inte ens de dyraste leksakerna är egentligen särskilt dyra. Men det skulle kännas konstigt och fel helt enkelt, därför får jag nöja mig med att leka med mina bekantas barn. Fast om sanningen ska fram så är det inte barnen som intresserar mig utan tillgången till deras leksaker. Plötsligt kan man som vuxen leka hejdlöst med leksaker utan att någon kollar snett på mig och tycker jag är konstig.